Nu har jag gått igenom inkallning, vilket är A&O i hundens lyckliga liv.
Nu kommer vi till fågelhundarnas otroligt viktiga signal, stopp-signalen.
För att jakten ska bli så säker som möjlig ska hunden lyssna på denna signal. Den ska inte tveka en sekund när den hör det längre ljudet.

När jag började träna stopp med Akhela så visste jag faktiskt inte riktigt vad jag pysslade med.
Många olika bud från olika tränare gjorde absolut inte saken bättre.
Men sedan träffade jag min jakttränare, Ingemar och han gav mig grunderna för ett bra stopp, som jag sedan med en annan tränare, Søren utvecklade till ett perfekt stopp.

Ingemar sa till mig att varje gång Akhela var på väg mot mig: blås stopp tills hon sätter sig--> gå emot henne(med en hand i luften)--> när hon sitter oavsett avstånd beröm.
På den vägen gick vi till en bra grund.
Sakta med säkert lärde sig Akhela att stoppljudet menas med sitt still.

Det stora problemet som blir om man fortsätter med denna typ av träning är:
Stoppsignalens längd varierar beroende på hur hunden känner.
Alltså känner Akhela för att idag vill jag gå längre, så får matte blåsa lungorna ur sig.

Vi kan ta exempel:
På prov i öppenklassen från en hund Max gå 25m efter fågel vid resning.
I elitklassen inga meter alls.
Att då ha en lååååååååpppng stoppsignalen för med sig att hunden går de där 25m och sedan blir man diskad.

Så när vi sedan åkte och träna för Søren bestämde vi att nu ska det kortas ned.
Sagt och gjort, tog Akhela 2 övningar innan hon fattade att signalen är på gränsen till kort.
Idags läget tar Akhela som värst 2 steg efter signal.

Viljas träning är mer enkel, för nu vet jag vad jag pysslar med.
Så istället för att:
1. Få rätta verktygen vid 1.5 års ålder
2. Börja den låååånga vägen
Så kunde vi redan från 6veckor börja betinga in ljudet.
Här betingas ljudet in nästan som klicker.

Vilja sätter sig-->signal-->belöning-->signal-->belöning-->signal-->belöning
Detta upprepas flera gånger och varvas med att vilja är i rörelse framför mig och när jag blir passiv sätter hon sig-->signalen går--> belöning.

Jag har inte lärt Vilja kommandot sitt, utan jag shapar in ett beteende tillsammans med signalen. På sätta sätt fastnar det nya kommandot mycket bättre och en super grund för framtiden är lagd.

Nu är Vilja bara 11 veckor och vi har alltså inte kommit så långt i detta.
Men Akhela har jag riktigt roligt med.

I vissa övningar läggs ett gäng dummys ut på 40m avstånd mellan varje. Hon får kommandot apport, halvvägs blåser jag stopp, hon sätter sig, får ordbelöningar och tillsist skickas igen för att apportera in.

En annan är Akhela sätts på 100m avstånd.
Kallas in med ord-->jag blåser stopp efter 20m--> hon sätter sig--> får ordbelöningar--> kallas in-->blåser stopp efter 5m(alltså när hon är som mest igång-explosiv)-->hon sätter sig, ordbelöningar--> kallas in igen-->denna gången stoppas hon efter 30m-->ordbelöningara--> kallad in--> blåser stopp efter 15m-->sätter sig-->belöning och till sist kallas hon in och när hon är någon meter den mig vränger jah iväg en kamprulle bakom mig och hon får den som belöning.

Efter en sådan övning övergår vi till något annat. Som inte är lika kravfyllt.
Då jag använt mig otroligt mycket av bestämmanderollen och för ett bra samarbete ska det finnas ödmjukhet och inte enbart en som bestämmer konstant.
Oftast kör vi lite uppletade av dummys, alltså sökövningar.
Där hon bestämmer takten i söket.


Detta är så jag har lärt in och så jag lär in.
Alla lär in på olika sätt.
Att finna sitt sätt är väldigt viktigt.
Men testar du en tränares råd, blanda inte flera samtidigt.

///Becca